Sverige har inga egna intressen att bevaka eller tillvarata i Ukraina. Sveriges plattform i sammanhanget kan inte vara någon annan än att FN-stadgan ska respekteras av berörda aktörer och att ingångna avtal ska upprätthållas och implementeras av parterna.
I Ukraina pågår i delar av landet ett åtminstone hittills relativt lågintensivt inbördeskrig med direkt och indirekt inblandning från stormakters sida.
Sverige bör inte engagera sig i Ukrainas interna affärer. Vi ska inte låta oss dras in i det stormaktsspel som pågår i landet och runt dess gränser och omgivande stater; helt utom vår kontroll och med agendor vi inte kan överblicka eller påverka.
Att Sverige nu träffat ett avtal med Ukraina om ytterligare fördjupat försvarssamarbete, ligger inte i vårt intresse. Det riskerar bara att vi involveras i svåröverblickbara och oförutsebara händelseförlopp som kan utlösas under hand som spänningarna alltmer trappas upp.
Ukraina har blivit en underordnad och osjälvständig bricka i ett större geopolitiskt manövrerande från stormakternas sida med taktiska och strategiska infallsvinklar som går långt utöver det svaga Ukrainas horisont.
För svensk del finns det inget annat alternativ än att vid en säkerhets- och utrikespolitisk bedömning orientera sig efter och understödja de avtal som träffats för att uppnå stabilitet och fred, nämligen Minsk-avtalen.
Svensk militär har ingen för oss förnuftig roll att fylla i Ukraina. Svensk militär närvaro där ligger inte i landets nationella intresse.