”I en demokrati har medborgarna rätt att få veta hur soldater används som instrument för utrikes- och säkerhetspolitiken. I Afghanistaninsatsen uppfylldes inte denna rättighet. Nu måste politikerna öppna en diskussion i ämnet”, skriver docenten i militärvetenskap Ilmari Käihkö i en artikel i Helsingin Sanomat 15 april.
Käihkö kritiserar de finska myndigheterna och politikerna för att inte informera allmänheten om vad soldater gjorde i det längsta kriget i Finlands historia.
Han pekar särskilt på de finska specialstyrkornas verksamhet.
En glimt av vad styrkorna gjorde har kommit fram i en ny bok av Seppo Mustaluotos Som specialsoldat i Afghanistan (Gummerus 2023). I boken berättar fyra finska specialsoldater om sin verksamhet i Afghanistan 2008–2009 och som Käihkö menar är en av de få redogörelser som finns.
Enligt boken var specialstyrkornas verksamhet inriktad på små observationsgrupper som samlade in underrättelser.
Man överlämnade information till amerikanarna i form av ”Target packages” som också användes i ”Joint Prioritized Effects List” (JPEL) som uppdaterades av USA. JPEL var en lista över personer som skulle dödas eller arresteras av soldaterna i den internationella operationen (Isaf).
Käihkö ställer frågan om finska specialstyrkor deltog i operationer som syftade till att döda och arrestera misstänkta motståndare i Afghanistan?
Och han svarar själv: Med aktuell information kan frågan inte besvaras.
I den rapport som kom från finska försvarsministeriet i augusti 2022 (finns ännu inte på svenska) erkänns att det skulle krävas en mer omfattande utvärdering av nästan tjugo års deltagande i kriget. Käihkö skriver att behovet av förtydligande gäller särskilt finska specialstyrkor, om så bara på grund av deras speciella karaktär.
Jag menar att man kan misstänka att finska specialstyrkor på ett eller annat sätt deltog i ”targeted killing”.
De verkade i samma område som de svenska specialstyrkorna i norra Afghanistan och de finska styrkorna ingick i det svenska kommandot för området. Svenska styrkor deltog i ”tageted killing” vilket bekräftats av svenska Försvarsmakten.
I ”Vitbok om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan 2002–2021” beskrivs Isafs targeted killingoperationer:
”Nato upprättade omfattande listor över personer som på olika grunder antogs vara aktiva motståndsmän eller på annat sätt personer som man önskade eliminera. Der Spiegel rapporterade den 28 december 2014 om Natos hemliga ”dödslistor” som tidningen kommit över genom bland andra visselblåsaren Edward Snowden. Der Spiegels listor dateras till en tvåårsperiod, 2009 till 2011, det vill säga under den tid då kriget intensifierades med COIN–strategin. JPL-listorna innehöll 3673 personer klassade i prioritetsordning. Av dessa fördes cirka 700 upp på vad tidningen kallade ”dödslistan” (Nato Todeslist). Personerna på listan var både sådana som utpekades som ledare men även medhjälpare (facilitators) till upprorsgrupper samt andra personer som droghandlare. Underlag för listan kom bland annat från uppgifter inlämnade av de fjorton stater som ingick i Isaf. Dessa ”14 Eyes” skickade in uppgifter uppfångade från mobilsamtal och på annat sätt till Isafs högkvarter som sedan delade ut listor med prioriterade namn till Isafs regionala befälhavare för verkställande. Sverige angavs som en av de fjorton stater som lämnade uppgifter.”
Nattliga räder i afghanska hem har sammanställts av två forskare, Alex Strick van Linschoten och Felix Kuehn, i en rapport från Afghan Analyst Network i oktober 2011 baserad på Isafs dagliga rapporter under tvåårsperioden 2009–2011.
Går man till uppgifterna för de fyra provinser som låg under svensk militär, Provincial Reconstruction Team (PRT): Balkh, Samangan, Jowzjan och Sar-e-Pul finner man att under perioden dödades 66 personer och 130 tillfångatogs i ”targeted” operationer. (Se vitboken)
Det går inte att med bestämdhet säga om det var svenska, afghanska eller amerikanska styrkor som var ansvariga. Försvarsmakten har dock angivet att svenska soldater genomfört ”targeting” operationer med andra.
Eftersom de finska styrkorna sorterade under det PRT som Sverige ansvarade för finns misstanken att finska soldater också deltagit.
Käihkö hänvisar också till en ytterligare källa The Life of a Finish Military Intelligence Office , 2018, av den bortgångne finske officeren Timo Liene.
Där berättar Liene om sitt arbete som befälhavare för ett underrättelsecenter i norra Afghanistan som drevs av amerikanska specialstyrkor. Information samlades in för att användas till att neutralisera skadliga individer och åtminstone en finländare deltog i arbetet med JPEL-listan. Käihkö menar att antalet finländare nästan säkert var högre.
Käihkö slår fast att myndigheterna vet sanningen och då dokumenten som handlar om finska soldaters verksamhet i Afghanistan fortfarande är hemligstämplade måste inledningen av diskussionen komma från politikerna. ”En öppen och ärlig diskussion om ämnet är nödvändig för att lära av det förflutna. Denna debatt pågår fortfarande i Finland”.
Situationen är likartad med vad som gäller utvärderingen av den svenska insatsen. Trots vissa medgivanden från Försvarsmakten om deltagande i ”targeted killing” saknas fortfarande en genomgång av en oberoende kommission. ”Targeted killing” och eventuella folkrättsbrott finns inte med i svenska regeringens utredning 2017 om Sveriges deltagande i kriget 2002-2014.
Även hos oss gäller Käihkös konstaterande: ”Myndigheterna vet sanningen.”
.