När vi letar efter svaret måste vi först konstatera att Sverige har inga direkta säkerhetspolitiska intressen att bevaka i landet. Inte heller föreligger de inrikespolitiska spelmöjligheter som underbyggde vårt beslut att skicka trupp till Afghanistan. Terrordådet i New York 11 september 2001 öppnade för att aktivera paragraf 5 i Nato-stadgan, som fastslår skyldigheten för länderna att stödja en angripen medlemsnation. […]
Frågan är dock varför vi sänder 150 av våra bästa soldater till att strida direkt integrerade i den franska nationella styrkan Task Force Takuba. Svenskarnas betydelse för Frankrikes speglas nu i det förvånande beslutet att från november acceptera en svensk som chef för Takuba. Jag förmodar att hans stab blir nästan helt fransk, och att hans reella möjligheter att styra förbandet då begränsas. Men ändå – inte sedan ”Royal Suèdois” (Ett franskt regemente på1700-talet där flertalet officerare var svenskar) har vi spelat en sådan roll i det franska försvaret som den vi nu intar. Den förre franske försvarsministern prisade vältaligt de svenska insatserna och den nuvarande har nyligen träffat vår egen minister, Peter Hultqvist. Läs artikel