På tisdagen meddelade flera ryskkontrollerade regioner i Ukraina att de kommer utföra ”folkomröstningar” om anslutning till den ryska federationen. Men vad innebär ”folkomröstningarna” egentligen och varför genomförs de? […]
Moskvalojala separatister och tjänstemän i regionerna Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzja meddelade under tisdagen att de kommer att hålla så kallade “folkomröstningar” om en anslutning till den ryska federationen.
Annekteringarna paketeras på så sätt som om de görs i enlighet med folkets vilja, men i praktiken är utfallen av ”folkomröstningarna” klara från början – regionerna kommer att rösta för anslutning. Läs artikel
Läs också kommentar tidigare på den här sajten om folkrätten och avskiljande som behandlar annekteringen av Krim:
”Mot en extremt långtgående självbestämmanderätt, som även skulle omfatta rätt till avskiljande, står den i FN-stadgan fastslagna principen om respekt för staternas territoriella integritet, som alla stater har skyldighet att respektera, och som en överväldigande majoritet av världens stater framhäver som det centrala. Den givna utgångspunkten är således att självbestämmanrätten utövas inom den befintliga statens ramar. Självbestämmandekonflikter utgör interna angelägenheter och inget som utländska stater har rätt att blanda sig i. I grunden är detta helt interna konflikter. Det strider mot FNstadgan att en utomstående stat blandar sig i genom att utsätta den berörda staten för hot om våld eller genom att intervenera militärt. Genom sådana åtgärder påverkas frågans avgörande i den ena eller andra riktningen – i detta fall till stöd för ett avskiljande. Det vore naturligtvis för- ödande för hela FN-stadgans system om en stat hade rätt att utöva aggression mot en annan stat under påstående att den bara försvarar en minoritets rätt till självbestämmande. Något sådant är den överväldigande majoriteten av stater helt främmande för. Ett avskiljande av Krim från Ukraina skulle folkrättsligt sett eventuellt ha kunnat diskuteras om den rysk-ukrainska befolkningen där hade utsatts för brutalt förtryck. Så har dock inte varit fallet. Nu fanns det inte heller några förutsättningar för ett fritt avgörande av frågan i och med de ryska hoten och den militära interventionen. Situationen hade kunnat vara annorlunda om Krims befolkning av egen kraft och utan yttre inblandning tog kontrollen över territoriet och deklarerade avskiljande.”