Måndagen den 4 april hölls ett möte på ABF i Stockholm där ensamutredaren av Sveriges krig i Afghanistan, Tone Tingsgård, frågades ut av Pierre Schori.
Utredningen har kommit halvvägs och skall lämna slutlig rapport den sista november i år.
Tone Tingsgård hade få tydliga besked att komma med. Direktiven pekar på många områden och frågeställningar som skall granskas och besvaras, men ännu ville utredaren inte ge några svar. Mål, måluppfyllnad och resultat av den 14 år långa militära insatsen skall granskas, och på direkt fråga om vilka målen var fanns enligt utredaren fortfarande bara skrivningarna i de årliga återkommande propositionerna till riksdagen. Tone Tingsgård medgav att målen varit så oprecist formulerade (öka säkerheten, flickors skolgång, mot korruption, kvinnors rättigheter med mera) att det är svårt att granska hur de uppfyllts.
Socialdemokratiska partikongressen 2013 hade krävt en vitbok, det vill säga en utredning av en oberoende kommission, men Tone Tingsgård kunde endast konstatera att regeringen hade valt en annan väg och tillsatt henne som ensamutredare.
Pierre Schori beklagade att Tone Tingsryd nu tvingas göra det jobb som de ansvariga politikerna skulle ha gjort under alla de år Sverige krigat, nämligen förklara för svenska folket varför vi är i Afghanistan och krigets mål. Under dessa 14 år har svenska politiker konsekvent vägrat ställa upp för diskussion på möten och undvikit att besvara artiklar om kriget i media. ”Vi har aldrig fått svar på våra frågor om kriget från någon av de ansvariga oavsett vilken regering vi haft”, sade Pierre Schori.
Han menade att det kunde vara förståeligt att svenska politiker gick med i Isaf 2002, då det uppgavs gälla 3 månader för högst 45 man, för att bevara säkerheten i Kabul. När det sedan bara rullade på och Nato tog över ledningen 2003, borde Sverige ha hoppat av. Då stod det klart att det utvecklades till ett fullskalekrig och att USA förde kriget helt utifrån egna intressen.
Svenska regeringar har hävdat att de militära insatserna var nödvändiga för att möjliggöra de civila biståndsinsatserna. Pierre Schori hänvisade till de tydliga uttalandena från Svenska Afghanistankommittén som kategoriskt avvisat alla påståenden om behovet av militär närvaro för biståndsarbetet. Tvärtom är varje form av samröre mellan de militära och civila insatserna förödande för hjälparbetet. De civila organisationerna riskerar att förlora befolkningens förtroende, om de ens kan misstänkas ha något med de utländska militärerna att göra. Här skiljer inte afghanerna på svenska soldater eller amerikanska. Alla betraktas som delar av USA:s intervention.
De här slutsatserna måste komma fram i utredningens rapport, hävdade Pierre Schori och fick instämmande från flera av mötesdeltagarna.
Krigets totala kostnader har aldrig redovisats. På den punkten lovade Tone Tingsgård att återkomma och göra allt som var möjligt för att få fram en riktig totalsiffra.
Krigets offer och hur många både stridande och civila afghaner som kan ha dödats eller sårats av svenska Isaf har aldrig redovisats. Tone Tingsgård uppgav att man skulle ta del av alla försvarets hemligstämplade stridsrapporter och intervjua både soldater och officerare. Insatsreglerna, rules of engagements, skall granskas och bedömas om de står i överensstämmelse med FN-mandatet.
En fråga som återkom gång på gång under mötet var varför Sverige gick med i kriget. Några tydliga svar på det hade inte utredaren på det här stadiet.
Förespråkare för svenskt medlemskap i Nato brukar hänvisa till att militäralliansen är den mest framgångsrika och effektiva i världen. Det saknar grund, menade Pierre Schori och pekade på de katastrofala misslyckandena i Afghanistan och Libyen.
Som avslutning vände sig Pierre Schori till Tone Tingsgård och sade: ”Vårt hopp står nu till dig. Nu finns chansen att fakta och bakgrund äntligen kan redovisas.”
Tone Tingsryd tackade och sade: ”Vi skall göra en seriös utvärdering”.
Franz Smidek har gjort en videoupptagning av mötet som kan ses här: http://youtu.be/Rf8eiFzGEOs