Ett förslag till avtalom försvarssamarbete mellan USA och Sverige (DCA-avtalet) ligger nu hos riksdagen för godkännande. Det innehåller långtgående och tioåriga förpliktelser berörande rikets suveränitet och säkerhet men har inte varit föremål för någon allmän diskussion, uppmärksamhet av partier eller media. Det skiljer sig därmed från godkännandet av det så kallade värdlandsavtalet med Nato vilket föregicks av grundlig offentlig debatt. Enligt den plan som ligger ska beslut om avtalet och lagändringar fattas av riksdagen den 18 juni. Lagrådet har yttrat sig men i huvudsak om lagtekniska frågor av underordnad betydelse. I propositionen borde regeringen ha gett riksdagen och allmänheten svar på en rad frågor som lämnas öppna i avtalet.
I DCA-avtalet regleras förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige. Där anges vad som ska gälla om rätt till tillträde till svenskt territorium, territorialvatten och luftrum, och om rätt att få använda vissa av Försvarsmaktens anläggningar och områden. I avtalet anges specifikt 17 platser – från Kiruna, Luleå och Boden i norr till Visby och Ronneby i söder – som USA med Sveriges samtycke får använda som baser. […]
Ett för svensk del synnerligen känsligt och belysande avsnitt, som utvecklas i propositionen, berör flygstridsledningssystemet (STRIL):
”Det kan även bli fråga om att låta Nato eller en allierad stat utöva flygstridsledning på svenskt territorium.”
Det handlar här om helt centrala uppgifter som gäller kärnan i vårt eget försvars förmåga att värna Sverige. Artikeln skulle inte strida mot internationell rätt, men innefatta ett oöverskådligt avstående av svensk suveränitet. Har de svenska politiska partierna undersökt hur deras väljare ser på möjligheten av 17 amerikanska militärbaser? Eller hur tänkbart genomförande av avtalet kan förväntas påverka det säkerhetspolitiska läget i vårt hörn av Europa?
Önskan att ingå ett så långtgående och för svensk suveränitet ingripande avtal som det som nu föreslås skulle kunna vara förståelig i ett hotfullt läge.
Där är vi inte nu. Läs artikel