I en diskussion om relationerna Finland-Ryssland-Sverige härförleden blev jag påmind om att den inflytelserike finländske historieprofessorn Matti Klinge lanserat en kontroversiell idé om syftet med Sveaborg, fästningen utanför Helsingfors. Huvudsyftet skulle, enligt Klinge, inte ha varit defensivt, ett försvar mot ryska anfall, som det alltid hävdats, utan offensivt, som en bas för anfall mot Ryssland, i synnerhet S:t Petersburg.
I en intervju i Dagens Nyheter (10/51998) med tidningens tidigare chefredaktör Hans Ingvar Johnson (”Fortet en nagel i ryska ögon”; http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/fortet-en-nagel-i-ryska-ogon) utvecklade Klinge sina tankar. Med stöd av nya forskningar hävdade han att det väsentliga för ryssarna under Finska kriget 1808–1809 var att inta Sveaborg, som de uppfattade som ett hot. Att ta hela Finland bedömdes som mindre viktigt. Han polemiserade således mot den vedertagna historieuppfattningen att kejsaren Alexander I:s fälttåg hade erövring av Finland som huvudmål. Det var i själva verket Sveaborg det gällde.
Klinge vidareutvecklade sina tankar i boken Napoleons skugga. Baler, bataljer och Finlands tillkomst (Atlantis & Söderströms 2009,) där han mer i detalj driver tesen att Ryssland år 1808 inte hade något intresse av att erövra Finland, än mindre Sverige. Dels var anfallet dikterat av eftergifter för Napoleon för att bryta Sveriges allians med Storbritannien, dels av att en gång för alla oskadliggöra det hot som Sveaborg ansågs utgöra.
Klinges huvudargument för Sveaborgs offensiva syfte är att så gott som hela projektet finansierades av Frankrike, som inte hade något strategiskt intresse av att försvara de finska ”obygderna” men väl att med sin svenske bundsförvant, eller snarare militäre och politiske vasall, utöva militärt tryck mot Petersburgsregionen. Att detta var en motiverad farhåga visade sig redan 1788 då Sverige, helt flagrant, angrep Ryssland. Att kriget trots inledande svenska motgångar ledde till ”oavgjort” (freden i Värälä 1790) berodde delvis på den starka svenska örlogs- och skärgårdsflottan och dess bas i Sveaborg.
Klinges syn på Sveaborg och Rysslands målsättningar 1808 var som sagt kontroversiella, och de borde ha lett till en vidare debatt för att modifiera den spridda uppfattningen att det alltid har varit Ryssland som ”hotat” Sverige och Finland.
Anmärkning. – Författaren är meteorolog och amatörhistoriker. Bland hans skrifter kan nämnas Finlands sak var svår (1979) och 1808. Gerillakriget i Finland (1986).