Varför deltar Sverige i kriget i Mali? aftonbladet.se

Olle Svenning

Sverige befinner sig i krig; i torsdags skadades tre svenska soldater i Mali, ett av världens fattigaste länder och del av det väldiga Sahel i Afrika. Dit har Sverige nyligen sänt soldater, högteknologisk övervakning och helikoptertjänster. De står till kolonialmakten Frankrikes förfogande.

Sverige går härmed långt utöver de fredsbevarande uppgifter i Sahel som FN ansvarar för.
Det militära uppdraget kallas Task force Takuba och förbereddes under gemensamma fransk-svenska övningar i Norrbotten.

Inget EU-land visar tillnärmelsevis samma lojalitet mot Françafricque som Sverige. Estland har sänt en handfull soldater, Eest scouts, som borde ha andra mera näraliggande gränser att övervaka. Något dussin tjeckiska militärer gör handräckningstjänst åt den drygt 5 000 man stora franska armén; annars deltar inget europeiskt land i den aktiva krigföringen. En solidaritetsförklaring, säger försvarsminister Peter Hultqvist om krigsdeltagandet. […]

I Sahels blodiga strider ställs etniska grupper mot varandra. Tuareg-folket kämpar för att erövra norra Mali. Nomadfolk attackerar bondebefolkningen. Torkan, miljöförfallet och den ohyggliga och stigande hettan eliminerar allt snabbare tillgång till vatten och betesmarker.

Dödandet verkställs av staternas arméer, av milis och av islamistiska organisationer, som har allt lättare att rekrytera sympatisörer i den sönderfallande staten, som endast överlever i skydd av en kolonialarmé. […]

Det svenska beslutet om krigsdeltagande sammanföll i tiden med presentationen av två väldiga dokument om fransk kolonialism. Det ena handlar om Frankrikes mord, övergrepp, deportationer, tortyr under kolonialkriget i Algeriet. Det andra om Rwanda och det franska ansvaret för den etniska rensningen av bortåt en miljon tutsier.

Vi litar på den franska försvarsmakten; vi är solidariska, säger Hultqvist i radion. Läs artikel