Varför vill försvarsminister Peter Hultqvist (S) allt oftare aktivt delta i militära konflikter utanför vårt lands gränser? På vilket sätt gagnar det strävan efter fred i världen?
Står verkligen den socialdemokratiska rörelsen bakom Hultqvists nya krigsvilja, då han förordar ytterligare svensk militär närvaro i Ukraina?
Hultqvist sände redan 2018 svenska militärer till Ukraina för att utbilda den ukrainska armén. Kommer inte detta nya initiativ från Hultqvist att bidra till att trappa upp konflikten mellan Ryssland och Nato?
Vart har den tidigare inriktningen att bygga fredsprocesser tagit vägen? Varför tar inte utrikesminister Ann Linde i stället diplomatiska initiativ, som riktar in den svenska hållningen i en strävan att medla med fredliga medel? […]
Borde det inte vara så att svensk militär endast deltar i aktiva insatser som har FN:s legitimitet?
Sverige har personal under FN:s flagg i Indien, Pakistan, Jemen, Mali, Västasien och Västsahara. Varför driver krigsminister Hultqvist fram svenska militära internationella insatser som stödjer enskilda länders egenintressen såsom Frankrikes och Sydkoreas eller Natos intressen i Ukraina, Irak och Kosovo? Läs artikel