Det har blossat upp en strid inom socialdemokratin kring kärnvapenfrågan. Skall Sverige skriva under kärnvapenavtalet eller inte. En utredning skall ge svaret – efter valet i höst. Det hela ha drag av den heta debatt om atombomben i svenskt försvar som gick av stapeln vid decennieskiftet 1950–1960. Å ena sidan utrikesminister Östen Undén som var emot och å andra sidan försvarsminister Per Edvin Sköld som var för. Det var en strid mellan två giganter inom socialdemokratin.[…]
Är det samma konstellation som vi upplever idag? Försvarsministern vill inte riskera samarbetet med NATO medan utrikesministern vill skriva under förslaget. Frågan skall utredas men den har ju utretts inom FN med svensk medverkan. Att medlemmarna av NATO skulle gå med på att avskaffa kärnvapnen ligger för närvarande inte inom möjligheternas ram men det finns bortemot 130 andra stater som vill avskaffa kärnvapnen. Sverige är bland dem men konstrar efter påtryckningar av NATO och avvaktar. Men som utrikesminister Margot Wallström uttryckte det vid ett tillfälle – NATO skall inte bestämma över svensk utrikespolitik.
Ett bestämt nej till kärnvapen på svensk mark är en självklarhet. Varför tvekar regeringen? Vi bryter ett ställningstagande som varit självklart sedan vi avskrev den svenska atombomben. Därefter har Sverige alltid arbetat mot spridning av kärnvapen (icke spridningsavtalet) och i längden ett avskaffande. Så är också FN:s beslut genom åren. Sverige har varit pådrivande.
Dagens kärnvapen är också av en helt annan storlek än bomberna över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945. De kan förgöra världen. Det minsta man kan begära är att de inte skall hamna på svensk territorium. Det måste finnas garantier för det. Läs artikel