Sedan värnplikten avskaffades 2010 råder ständig kris i försvarsmaktens personalrekrytering. Det är mycket oroande. Sverige har en stor yta och det krävs många soldater, inte minst för att avhålla från och möta de i debatten mycket uppmärksammade hybridkrigen. Det kravet kan bara ett värnpliktssystem motsvara. En återgång till värnplikt borde redan nu vara i gång. Tyvärr förhindras en sådan process av ett dominerande hinder: Sveriges förhållande till Nato.
Regeringen säger karskt nej till Nato. Men i praktiken har regeringen fallit undan för Nato-lobbyn och gått med på åtgärder som hårt binder försvarsmakten till Nato. ”Det går nästan inte att vara närmare Nato än vad Sverige är utan att vara medlem”, sa Nato-chefen Jens Stoltenberg (Svenska Dagbladet 11/11).
Men de organisatoriska och ekonomiska nackdelarna är redan när Stoltenbergs ”nära Nato” råder mycket stora. Nato-bindningen medför så höga krav på svensk insatsberedskap att frivilligförsvar bibehålls och värnpliktsförsvar underkänns. Dessutom gör den att det svenska försvarets utbildnings- och övningsverksamhet styrs av Natos övningsmönster, och övningar för att upprätthålla ett svenskt territoriellt försvar genomförs inte.
Om Sverige skall kunna upprätthålla en försvarsmakt som både har den försvarsförmåga som verkligen krävs och som samhället har förmåga att bära måste försvarsbeslutet 2010 omprövas radikalt, inte minst när det gäller de bindningar till Nato som görs i detta försvarsbeslut. Det är en tidskrävande process. Så mycket större anledning att starta nu.
Artikeln har varit publicerad i Aftonbladet den 9 december 2015.
Carl Björeman är pensionerad generallöjtnant