Denna översikt av västlig militär övningsverksamhet besvarar följande forskningsfråga:
Vilka mönster går att observera i västlig övningsverksamhet 2014–2019 som är relevanta för västs samlade förmåga att bedriva högintensiv krigföring mot en kvalificerad motståndare? Med hjälp av både kvantitativa och kvalitativa metoder har flera mönster identifierats. […]
Fler stora övningar
Föregående avsnitt 3.1 demonstrerar tydligt att antalet övningar har ökat, samt att en betydande andel av Natos nyckel- och stora övningar är förlagda till Sveriges närområde. Vidare undersökning visar även tydligt att storleken på övningarna har ökat, samt att fler stater sluter upp och deltar aktivt. Övningar som Trident Juncture 2015 och 2018 tillhör Natos största och mest ambitiösa sedan det kalla krigets slut. Den årliga USA-ledda övningen Baltops har växt de senaste åren, liksom den polskledda övningen Anakonda. […]
Trident Juncture
Förbandsövningen under Trje18 (Trident Juncture 2018) följde ett upplägg där en nordsida och en sydsida stred mot varandra. Markförbandsdelen av övningen ägde rum i centrala och östra Norge. Den norra sidan leddes av Natos landkommando (LANDCOM) och inkluderade den norska brigad Nord, brigader från Kanada och Sverige, samt en amfibiestyrka bestående av amerikanska marinkårsförband. Den södra sidan leddes av 1:a tysk-/nederländska kåren och bestod av brigader från Tyskland, Italien och Storbritannien. Striden utspelades i två faser. Från den 31 oktober attackerade nordstyrkan den södra med stöd av amerikanska marinkåren. Från den 4 till den 7 november tog den södra sidan initiativet och inledde en storskalig motattack mot den norra sidan. […]
Trje18 inkluderade även avancerade luftoperationer, inklusive omfattande avregling (AntiAccess/Area-Denial, A2/AD). Operationerna leddes av Natos luftstridskommando AIRCOM och täckte hela övningsområdet, men ägde i huvudsak rum i norra Norge och Sverige. Fyra flygfält i Norge, Kallax i Sverige och Rovaniemi i Finland utnyttjades under övningen. Samtliga stridskrafter understödde varandra under övningen. Många av förbandsmomenten under Tjre18 var således genuint försvarsgrensgemensamma. […]
Baltops
Baltops 2015 inkluderade å andra sidan två landstigningsmoment, något som inte gjorts i Baltops på många år. Den gemensamma landstyrkan som landsteg i svenska Ravlunda bestod av cirka 700 soldater från USA, Sverige och Finland. Amerikanska B-52-bombplan övade även att fälla sjöminor för att förhindra en fientlig landstigning.85 2016 års version av Baltops var mer utmanande. Att öka svårighetsgraden på landstigningar var ett uttalat mål från övningsledningen, och istället för två genomfördes nu tre landstigningar och på olika platser, finska Hangö, svenska Utö och polska Ustka. Den klippiga skärgårdsterrängen var också mer svårnavigerad för både landstigningsfartygen och soldaterna jämfört med den sandstrand där landstigningen ägt rum på i Ravlunda sommaren 2015. Fyra ubåtar deltog också 2016, vilket ökade möjligheterna att öva avancerad ubåtsjakt och strid. […]
Intresseskillnader
Intresseskillnaden syns även i hur olika medlemmar uttrycker sig i samband med enskilda övningar. Beskrivningar av övningar, inklusive dess syften och mål, tenderar att variera. Ett exempel på detta var de olika utspelen som gjordes i samband med Anakonda 2016. Polen uttryckte tydligt att ett av målen med övningen var att demonstrera Natos krigföringsförmåga i syfte att avskräcka Ryssland. Tyskland å andra sidan arbetade vid denna tidpunkt för att dämpa tonen mot Ryssland och kritiserade övningen öppet. Den tyske utrikesministern, Frank-Walter Steinmeier, beskrev den i termer av vapenskramlande. Tyskland ville heller inte att AN16 skulle vara ledd av Nato, då de ansåg att det kunde uppfattas som provokativt. […}
Kärnvapen
Natos avskräckning vilar ytterst på kärnvapen, och beslutet att använda dem vilar på den högsta politisk-strategiska nivån. Att nämna kärnvapen är signalering i sig. Den relativt höga graden av transparens som finns runt alliansens övningsverksamhet gäller inte kärnvapenövningar. […) Omfattningen på övningsverksamheten runt kärnvapen är svår att få insyn i, men klart är att det övas. Exempelvis genomförs övningen Steadfast Noon årligen. Dessa övningar genomförs förmodligen framförallt som flygövningar, vilket är logiskt med anledning av Natos Nuclear Sharing Agreement. Ett övergripande intryck är dock att Nato genomför få förbandsövningar med scenario som involverar kärnvapen.Undersökningen har inte identifierat någon förbandsövning som innefattar övergången från konventionell krigföring till krigföring som inkluderar kärnvapen. […)
Brist på kapacitet
Det finns flera anledningar till varför Natos övningar är små. Först och främst så finns det en numerär brist i total militär kapacitet hos medlemsländerna. Många Nato-stater har kraftigt reducerat sina försvar de senaste decennierna. De senaste årens budgetökningar har ännu inte hunnit ge full effekt. Det kan innebära svårigheter att bidra till övningar i större utsträckning än vad som redan görs. Att vissa medlemsstater vill undvika att provocera Ryssland påverkar sannolikt deras vilja att bidra stort med soldater till vissa övningar. Den relativa småskaligheten i jämförelse med Ryssland väcker frågan om vilken utsträckning Natos övningsverksamhet fungerar återförsäkrande och avskräckande. [… ]
Genomföra förstärkningar
I händelse av konflikt i närområdet skulle Nato behöva genomföra omfattande förstärkningsoperationer. Berörda förband behöver även försörjas, och detta är för närvarande inte väl förberett. Därför har logistik blivit ett prioriterat område för Nato. Trots detta integreras inte logistikmomenten i många övningar i tillräcklig utsträckning. Ofta utgör inte logistiken en del av förbandsövningar, utan planeras och genomförs innan övningen officiellt påbörjas. Det skapar frågetecken kring alliansens kapacitet att transportera trupp och materiel under svåra omständigheter. Den militära mobiliteten i Europa är ett problem, och övningsverksamheten spelar en viktig roll för förbättringen av den. Det skulle således vara positivt om logistikmomenten integrerades i övningarna i högre grad. […)
Slutsatser
Att övningarna växt i skala är relevant för förmågan att bedriva högintensiv krigföring mot en kvalificerad motståndare. Vad som är ännu viktigare är att övningsverksamheten skiftat fokus mot territorialförsvar, artikel 5-scenarion, Sveriges närområde, och krig mot en kvalificerad motståndare. Detta betyder att fler relevanta förmågor har övats under den studerade perioden jämfört med tiden före 2014. Utveckling och framsteg har gjorts inom alla tre kategorier av förmågor: ledning och underrättelser, verkan, rörlighet och skydd, samt logistik. Detta skifte, tillsammans med den intensiva övningsverksamheten kring den multinationella och försvarsgrensövergripande NRF inklusive VJTF, är ett klart tecken på att västs förmåga att bedriva högintensiv krigföring har ökat under den studerade perioden. Mycket tyder även på tillväxt de kommande åren.
Ladda ned FOI-rapporten