”Danmark har blivit ett land som främst erbjuder sina militära kapaciteter utanför sitt eget territorium. Landets soldater har varit med på svåra uppdrag i exempelvis södra Afghanistan.
Norge har å andra sidan främst blivit en mottagare av hjälp och aldrig släppt fokus på sitt nationella försvar.
– Jag tror att det är naturligt att Finland kommer bli en typ av mottagare, i och med sin långa gräns mot Ryssland. Men vi i Sverige måste släppa tanken på att vi är någon typ av frontstat. Vi måste inta någon liknande roll som Danmark har gjort, säger Edström.
Han kallar tanken på en framtida rysk landstigning i Sverige som ”befängd” och därför måste landet, i stället för att fokusera på att rusta upp det nationella försvaret, hitta andra uppgifter kopplat till det kollektiva försvaret av Nato.
Den svenska synen på försvaret måste alltså ändras betydligt mer än den finska. Finlands armé kommer fortsättningsvis att fokusera på försvaret av nationen, på grund av Finlands långa landgräns mot Ryssland. Men för den svenska armén blir uppgiften en annan.
– Det är ju inte Sverige vi ska försvara, det är ju Nato. Genom att försvara Natos gränsområden så försvarar vi oss själva.”
Håkan Edström, docent i statsvetenskap och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm, Svenska Yle 1 december