”Uppenbart är att de ryska väpnade styrkorna har utvecklats till att kunna vara ett instrument för den politiska ledningen för att nå politiska mål vilket också framgått i samband med annexionen av Krim 2014. Men, Ryssland har inte idag, och sannolikt inte heller i ett längre perspektiv, förmåga att föra ett storskaligt krig. För detta krävs en ominriktning av den utveckling som de väpnade styrkorna för närvarande genomgår. Däremot har man förmåga att genomföra operationer inom ramen för en lokal konflikt av konventionell art som är begränsad i tid och rum och idag bara en operation. En bedömning som har sin grund från intrycken av övningsverksamheten, operationen i Syrien och konflikten i Ukraina. Övningsverksamheten i form av de storskaliga övningarna innebär i regel bara omdispositioner och förstärkningar av en strategisk riktning. I Ukraina är Ryssland officiellt inte inblandat och det är fråga om en lokal konflikt i form av en markoperation där marin- och flygstridskrafter lyser med sin frånvaro. Operationen i Syrien är i huvudsak en luft- och marin operation med ett begränsat inslag av ryska markstridskrafter.
Den bedömning som redovisats ovan innebär att det fortsatt finns all anledning att följa den ryska förmågeuppbyggnaden i syfte att identifiera brytpunkter i densamma, inte minst i vårt närområde.”
Överstelöjtnant Jörgen Elfving om rysk förmågeutveckling medio 2017
Läs artikeln i dess helhet i Kungl Krigsvetenskapsakademiens tidskrift nr 4/2017