Rättsstatsprincipen, herraväldet över lagen, är en av de viktigaste utgångspunkterna för Finlands fortgående utveckling. Av det följer en rättvis stat. I de medeltida domarreglerna var rätt och skälighet mått på rättvisa. Det är vad rätten också är i dag. Dessa gemensamma värden, rättsstaten, mänskliga rättigheter och demokratin, prövas dock på många håll i världen. Och inte alltid så långt borta; inte ens Europa har undgått att få törnar.
I geopolitiken, vid källorna för världsherraväldet, verkar kraft och styrka vara det som härskar. Den internationella avtalsordningen får nu bottenkänningar. Genom avtalen har man förbundit sig till regler och rättsliga verkningar, direkt eller åtminstone indirekt. Ifrågasättandet av dem är egentligen en strävan efter att ändra på världsordningen – att de facto omvälva den.
Historien talar sitt tydliga språk; något gott har aldrig kommit av att åsidosätta en gemensamt överenskommen ordning. Rättskiparna, den allvarsamma domarkåren, kan oberoende av plats i världen bara ha ett svar på detta: Makten kan tala, men lagen tiger inte still.
Republikens president Sauli Niinistös hälsning vid högsta domstolens 100-årsjubileum den 1 oktober 2018