[…] Att överge alliansfriheten och gå med i Nato skulle vara ett lika stort beslut som det en gång var att gå med i EU. Då hade vi folkomröstning, och innan dess år av informationskampanjer, studiecirklar och höga vågor i debatten. Nu kan det gå från den ena månaden till den andra. När det blir val om ett halvår kanske vi redan är med.
Kortsiktigt är det svårt att veta vad som är säkrast – gå med eller stanna utanför. Tror vi att risken för att Sverige angrips ökar eller minskar? Om den ökar, ska den få göra det om vi kan få mer skydd? Hur påverkar Finlands beslut Sverige och vice versa?
Jag undrar om regeringen vet svaren på de frågorna så väl att de kan fatta beslut snart, före valet, före sommaren, och vara säkra på att inte göra saken värre. Om någon är tillräckligt säker för att kasta in oss i en kärnvapenallians utan att ens ha stöd av en folkomröstning.
Vi behöver folkomrösta,och innan dess skulle vi behöva informera oss om de olika alternativen, som inför EU-omröstningen. Läs ledaren