Rapporteringen från Ryssland handlar i huvudsak om det säkerhetspolitiska hotet, korruptionen, Putins diktatoriska ledarskap, bristen på demokrati och yttrandefrihet med mera.
Allt detta är sant men från och till händer det positiva saker även i Ryssland. Vi vill gärna berätta om ett sådant projekt som visar hur en svensk församling kan få vara med och förbättra den ryska vården av barn och ungdomar med funktionshinder.[…]
Vintern 1989/1990 stod vi, tillsammans med dem, utanför ett nedlagt statligt daghem där alkoholister och narkomaner vistades och sov på jordgolv. Vi bad till Gud om att huset på 1 000 kvadratmeter skulle bli Barncentrets. Efter sega förhandlingar med Moskvas lokala myndigheter kunde Barncentret starta i huset med ett löfte om hyresfritt i tio år. Målet var att skapa en förebild inom vården av barn med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.
Ungdomar från Aspnäsyrkan målade väggar och tak och vi transporterade möbler och utrustning till verksamheten. Snart stod föräldrar med multihandikappade barn i kö för att få hjälp. Barnen fick olika terapisessioner och daglig träning med målsättningen att på sikt slussas in i skola, arbete och ett värdigt liv. Myndigheterna förhöll sig avvaktande och var under 10–15 år närmast fientliga till det ”privata initiativet”.[…]
Vi vill gärna tro att positiva bilaterala utbyten har betydelse. Förändringar är möjliga även i ett land som Ryssland belastat av kommunism och ateism. Om vi på allvar vill påverka i positiv riktning duger det inte enbart med EU-sanktioner och fördömanden av Rysslands övertramp.
Med målmedvetenhet och uthållighet kan det svenska civilsamhället få vara med och brygga broar och på så sätt göra stor skillnad för individer, men också för hela samhället, i Ryssland. Läs artikel