Sverige är på väg huvudstupa in i militäralliansen Nato. Allt pekar på att Magdalena Andersson står inför Jens Stoltenberg med ansökan artigt i hand redan i slutet av maj. En process som i så fall kommer att ha skett med bekymrande lite debatt.
Det framstår som lite märkligt i vårt grälsjuka land, där allt från litteraturkritikens framtid till koranbränningar för upp varenda person med en mobiltelefon på barrikaderna.[…]
Men det håller inte. Sverige är på väg att avsäga sig en alliansfrihet som präglat vårt lands identitet och roll i den globala politiken under generationer. En hörnsten i den svenska exceptionalismen som ställt oss utanför stormakternas spel under både andra världskriget och det efterföljande kalla kriget. Kanske är det rätt och riktigt att nu spola bort denna unika utanförposition. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att det är ett beslut som är minst lika ödesmättat för oss som nation som EU-valet var 1994 – och verkligen viktigare än EMU-valet 2003. Det ändrar ju i grunden vad innebar att vara svensk i världen. Läs artikel