Den svenska signalspaningslagen fick på det hela taget godkänt i Europadomstolens avgörande. Processen har stärkt FRA:s legitimitet samtidigt som den kan leda till att andra stater anmodas tillämpa motsvarande svenska tydligare integritetsskyddsregler. […]
Men så har det också länge stått klart att Domstolen anser att en stat har rätt att bedriva underrättelsetjänst och signalspaning för att skydda sin egen befolkning. Detta slås nu fast. Och många av de invändningar som restes under FRA-debatten mot den svenska ”massövervakningen” avfärdas nu av juristerna.
Medan den Försvarsunderrättelsedomstol som förhandsprövar signalspaningen underkänts som instans av svenska kritiker anser domstolen att både den och efterhandskontrollen, Siun, utför en effektiv övervakning av arbetet. […]
Det slås också fast att en stat har ”obestridd” rätt att överföra uppgifter som är inhämtade via signalspaning till annan stat för att exempelvis upplysa om hot. Internationellt samarbete ses som ”avgörande”. Det är dock på denna punkt som den svenska signalspaningen får den tyngsta kritiken. Domstolen anser att Sverige inte har tillräckliga garantier över hur andra stater förhåller sig till den personliga integriteten när den får förfoga över det svenska materialet.
Där och på några andra punkter väntar nu svenskt lagstiftningsarbete. Med tanke på att regeringen vill att andra stater – läs inom Nato och EU – möjlighet att få understöd av FRA blir den frågan extra betydelsefull.
Det kan tyckas något paradoxalt att det var den svenska signalspaningen som kom att prövas i Strasbourg. Denna del av den svenska underrättelsetjänsten är helt civil i jämförelse med flera andra stater där den står under militären. Läs ledaren