Man skulle lätt kunna förledas tro att kärnvapenmotstånd är en okontroversiell fråga i Sverige. Så har det varit, men så är det inte längre. Det är fullt realistiskt att tro att riksdagen inte kommer att ratificera FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen även om regeringen, vilket man självklart borde, efter noggrann undersökning skulle komma fram till beslutet att skriva under konventionen. De borgerliga och SD är emot. Ett förbud mot kärnvapen beskrivs som orealistiskt eftersom dagens kärnvapenmakter inte stödjer idén.
Mot det kan invändas att en bred majoritet på mycket kort tid ställt sig bakom FN-resolutionen mot detta fasansfulla massförstörelsevapen…
Men i Sverige tar en riksdagsmajoritet andra hänsyn. Det är Nato som spökar. De borgerliga vill överge alliansfriheten och gå med i Nato. När USA hotar med att ta ifrån Sverige det ”guldkort” vi redan utan medlemskap har vid Natos bord tillsammans med Finland, så reagerar borgerligheten utan spår av nationell stolthet inför USA:s påtryckningar.
Men för några veckor sen satt utrikesminister Margot Wallström ändå med när Natos utrikesministrar träffades. Och i SvD 5 december kan vi läsa att flera av Natos partnerskapsländer, Irland, Österrike, Algeriet och Nya Zeeland, redan undertecknat konventionen. Oavsett hur vi ser på Natos roll i världen och på Sveriges relation till Nato, så borde vi kunna enas om att kärnvapnen måste bort. Läs ledaren