Efter valet 2022 lämnar Liberalernas Allan Widman riksdagen efter 20 år. Ett skäl han uppger är det ökade hemlighetsmakeriet kring förvarets satsningar.
Allan Widman har under hela sin tid i politiken varit en ihärdig förespråkare för ett svenskt Nato-medlemskap. Därav följer dock inte att han ensidigt ställt sig bakom uppbyggnaden av ett insatsförsvar, avsett främst för internationella operationer.
Han är tvärtom en av de mest profilerade förespråkarna i riksdagen för ett territorialförsvar av hela landet, och därav kommer mycket av hans kritik av den sneda satsningen på ett dyrt tröskelförsvar. I motioner och i den försvarspolitiska debatten har Widman pekat på behovet av fler armébrigader, och han ångrade i efterhand beslutet 2009 om att avskaffa värnplikten.
Han har vid flera tillfällen pekat på att den massiva satsningen på nya egenutvecklade försvarssystem som JAS och ubåtar stjäl resurser från uppbyggnaden av marktrupper. Därmed är han ganska ensam inom det borgerliga blocket om att uppmärksamma något som liknar ett militär-industriellt komplex där försvarsindustrin är intimt sammankopplad med politiska beslutsfattare.
Till Svenska Dagbladet (14/6) säger Widman: ”Vi har också en väldigt stark försvarsindustri i vårt land med starka kopplingar till den politiska makten.”
Allan Widman stödde från början Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Men till skillnad från företrädare för regeringen och de övriga inom det borgerliga blocket kunde han 2012 ompröva sin inställning. Efter att svenska soldater fortsatt skadades och kriget intensifierades hade Widman modet att gå emot hela etablissemanget och deklarera:
”Det är nog nu; det blir inte bättre. Jag vill att de svenska soldaterna kallas hem”.
På sin blogg skrev han i april 2012:
”Vi har inte förmått att ingjuta ett hopp hos afghanerna om en bättre morgondag och utan det hoppet har stabilisering inte varit möjlig. Vi har heller inte förmått att hitta politiska lösningar som accepteras av alla de länder som finns i den här regionen.”
Ställningstagandet möttes av skarp kritik från såväl regeringen som från riksdagspartierna inom den borgerliga alliansen.
Vi på sajten alliansfriheten.se har haft Allan Widman som en tydlig motståndare då han verkat för Nato-medlemskap, men vi respekterar honom som en rakryggad politiker som vågar stå för sin åsikt och som slår vakt om ett starkt svenskt nationellt förvar.
Försvarsdebatten blir fattigare när Allan Widman lämnar riksdagen.